ToppAktier.se

IoT (Internet of Things) har varit ett av de hetaste diskussionsämnena under de senaste åren. Fast hittills har det handlat mer om visioner än verkstad. Ericssons prognos om 50 miljarder uppkopplade apparater år 2020 har nyligen reviderats till 28 miljarder.

IoT seglar verkligen allt mer upp som en stor tillväxtdrivare för såväl nya som traditionella branscher och skapar enorma möjligheter för allt från små företag till globala miljardbolag. Det som sker är att Internet of Things kommer förändra många aspekter kring hur via arbetar och lever våra liv.

Internet of Things, IoT, är vardagsföremål som exempelvis fordon, maskiner, kläder, hushållsapparater med inbyggda elektroniska delar som datorer eller internetuppkoppling. Det i sin tur gör att föremålen kan utbyta data och samverka i hög utsträckning på ett extremt intelligent sätt. Enligt undersökningsbolaget Gartner kommer IoT till 2020 generera 309 miljarder dollar i omsättning och det kommer att finnas 6,4 miljarder uppkopplade saker i världen.

Det stora dataflöde som skapas av IoT ger företag och privatpersoner möjligheten att ta fram smarta lösningar som på sikt kan förändra hur våra vardagliga liv ser ut. Ett sjukhus kan förbereda sig för att behandla särskilda sjukdomar genom att följa tendenser som visar hur invånare lever sina liv.

Men det är på företagssidan som de största förändringarna kommer att ske, ett exempel som tydligt visar på IoT:s förändring är elbolags sätt att mäta kunders elförbrukning. Förr åkte en person hem till kunder för att läsa av elmätaren, i dag sköts allt automatiskt via ett uppkopplat system. Det i sin tur innebär mindre utsläpp eftersom inga fordon används och att personens arbetstid kan användas mer effektivt. Bilindustrin är ett bra exempel på en sådan förändring. Flera stora biltillverkare erbjuder bilpooler där kunder hyr en bil under en begränsad tid och betalar för användningstiden. IoT ger företag möjligheten att sälja tjänster kopplat till en produkt.

För näringslivet är kostnadsbesparingar en enorm fördel med IoT. Det blir en naturlig automatisering och effektivisering av flödena. Nya företag skapas som tillhandahåller tjänster som användare vill ha, på denna sida komma jag skriva om börsnoterade IoT bolag och om tekniken bakom IoT.

Det framgångsrika svenska Kickstarterprojektet Point är ett spännande exempel på en IoT-tillämpning för konsumentmarknaden som precis landat

hos de första kunderna. För den som sysslar med fastighetsautomation är Raybased ett annat exempel på att IoT verkligen händer nu.

Effnet gör Header Compression för Thread/6lowpan som är en ny trådlös IoT teknik som Samsung, Google, ARM, Qualcomm, Microsoft, Intel m.fl. satsar på. Effnet har avtal med Intel, Cisco, Qualcomm, Alcatel-Lucent, Marvell, Freescale m.fl.

Talkpool har en unik position inom IOT och har en imponerande kundlista och har de senaste 10 åren samarbetat tätt med löpande ramavtal mot Huawei, Ericsson och Nokia. Nu satsar dessa giganter stort på IOT och Talkpool kommer ligga väldigt väldigt bra till när området växer.

Kinesiska Huawei vill bli nummer ett inom Internet-of-things, IoT. Det uppgav bolagets teknikchef Li Sanqi vid en mediakonferens i London där han avslöjade att Huawei satsar stora resurser på att bli den ledande IoT-plattformen, skriver China Daily.

Den ambitiösa målsättningen har inneburit att bolaget redan inrättat tio laboratorier runt om i världen samt att man tagit in mer än 600 samarbetspartners, varav majoriteten är konsulter och mjukvaruföretag. Syftet är att utveckla nya integrerade lösningar inom områden som transport och energi, sade Li.

Amerikanska Amazon och Ericsson blir partner i molnet. Målet är att bli bättre på sakernas internet tillsammans med operatörerna.

Tillsammans med Amazon Web Services ska Ericsson bygga upp molnkompetens ute hos sina kunder operatörerna. Första operatör att nappa på erbjudandet är operatören Telestra i Australien, men liknande samarbeten ska ske på alla marknader där Ericsson finns.

Satsningen på samarbete med Amazon ska enligt Ericsson hjälpa operatörerna att både bygga IoT-tjänster och att analysera den data som samlas in. IoT är en av de viktigaste drivkrafterna för 5G enligt Ericsson.

– IoT är en av de stora användningsområdena för 5G, vi tror på 28 miljarder uppkopplade enheter 2021. 50 miljarder uppkopplade kommer att hända men lite senare, säger Hans Vestberg.

Nästan alla företag har projekt på gång inom IOT

Apple

Satsningen på bluetoothbaserade Ibeacons visar att Apple inte längre är främmande för att använda och utveckla öppna standarder. Företaget är också i färd att bygga upp ett eget ekosystem för uppkopplade prylar – Homekit. I planerna för Homekit ingår standarder som gör det möjligt för utvecklare att styra produkter från många olika tillverkare via ett gemensamt API. De första Homekitprodukterna presenterades på CES-mässan i januari och använder wifi för uppkopplingen. Det ryktas dock om att en kommande version av Apple TV kan bli en brygga mot mer specialiserade styr- och mätnätverk som Z-Wave och Zigbee.

Google

Sökmotorjätten meddelade nyligen att öppna standarder för IOT är ett prioriterat område och Google planerar att finansiera oberoende forskargrupper. Google har också köpt upp flera IOT-bolag – till exempel Nest Labs som utvecklar uppkopplade termostater och brandlarm. De flesta tjänster från Google åtföljs av detaljerade API:er, så många IOT-projekt använder redan Google för att lagra, analysera eller presentera data – till exempel positionen för uppkopplade fordon på Google Maps.

Qualcomm

Systemkretsarna i Snapdragon-serien och 4G-modemen i Gobi-serien förekommer främst i mobiler och surfplattor, men Qualcomm har levererat ett annat betydande bidrag till IOT-marknaden – Alljoyn-protokollet. Alljoyn gör det möjligt för olika prylar att upptäcka varandra och bilda ad-hoc-nätverk – till exempel för att komma åt internet eller utbyta information lokalt. Qualcomm har överlåtit rättigheterna för Alljoyn till Linux-stiftelsen som fortsätter utvecklingen som en del av öppen källkod-projektet Allseen Alliance.

Samsung

Samsung skaffade sig under 2014 en egen IOT-plattform genom att köpa företaget Smartthings. Lösningen består av en hårdvara – en gateway – som kopplar Z-Wave- och Zigbee-enheter till internet samt en molntjänst som kan samverka med vissa wifi-prylar från andra märken. Smartthings har en egen app, men erbjuder också ett API som gör det möjligt att utveckla tjänster för plattformen.

Microsoft

Microsoft satsar på att förse andra företag med byggstenarna för IOT i form av servermoln och programvara för inbyggda system. Microsofts molntjänst Azure marknadsförs mot IOT-bolag som behöver en miljö som kan ta emot, lagra och analysera stora mängder mätvärden från uppkopplade prylar. Microsoft utvecklar också en avskalad och IOT-anpassad version av sitt operativsystem – Windows Embedded Compact.

Varför är det först nu som IOT-utvecklingen accelererar på allvar?

Förklaringen ligger i att tekniken har blivit strömsnålare, mer kompakt och framför allt billigare. Hårdvaran som krävs för IOT ingår i kategorin inbyggda system – programmerbara komponenter som ingår i nästan all elektronik. Inbyggda system finns i alla tänkbara prestandaklasser – från extremt strömsnåla kretsar som öppnar hotelldörren för rätt magnetkort eller gör det möjligt för cykelbelysningar att blinka i olika mönster till kraftfulla processorer för routrar eller digitalboxar med kompletta operativsystem som Windows eller Linux. Inbyggda system kan vara uppbyggda som en vanlig dator med separata kretsar för mikroprocessor, minne och kommunikation, men det stora flertalet prylar använder en så kallad mikrokontroller som kräver väldigt få externa komponenter. För att hålla nere kostnaden, strömförbrukningen och komplexiteten väljer man en mikrokontroller som klarar att lösa uppgiften – varken mer eller mindre. En mikrokontroller som platsar i exempelvis den blinkande cykelbelysningen har omkring en miljondel så stort arbetsminne som en vanlig mobil. Den prestandan räcker inte när det är dags att koppla upp sig mot omvärlden och för bara några år sedan var det väldigt dyrt att genomföra detta.

Orsaken till att det krävs en viss minimiprestanda är alla regler som omgärdar kommunikationen på internet. Regelverket kallas för protokollstack där ordet stack syftar på att man kan se kommunikationen som en stapel av regler och standarder. Överst i stapeln – närmast användaren – finns det så kallade applikationslagret. Här hör exempelvis HTTP (Hypertext Transfer Protocol) och IMAP (Inter­net Message Access Protocol) hemma – protokoll som löser uppgifter som att utbyta information med en webbserver eller att ta emot mejl. Längre ned i stacken följer i tur och ordning lager som kallas transport, nätverk, länk och längst ned finns det fysiska lagret.

Varje lager arbetar på ett förutbestämt sätt uppåt och nedåt i stacken. Det gör det förhållandevis enkelt att byta ut ett eller flera lager utan att resten av systemet påverkas – ungefär som en lastpall som trivs lika bra ombord på tåg som på lastbilar – oavsett om den är lastad med smör eller datorer. Pallen – precis som lagren i protokollstacken – standardiserar övergången. En webbläsare, som arbetar mot applikationslagret, fungerar oberoende av om det fysiska lagret består av nätverkskablar, optisk fiber eller etern i ett mobilnät. Omvänt behöver antennen i mobilen inte förändras beroende på om du laddar ned en app, mejlar eller ringer ett videosamtal – funktioner som använder olika teknik i applikationslagret. Programkoden som krävs fyller snabbt minnet i en liten mikrokontroller, men branschen har arbetat på två fronter för att öppna för internet i små och billiga enheter. På mjukvarusidan har man optimerat koden för att skapa en så resurssnål protokollstack som möjligt. Samtidigt ger varje ny generation av hårdvaran mer och mer för pengarna och man kan säga att ekvationen äntligen går ihop – kostnaden för att lägga till internethårdvaran handlar idag om några tior snarare än tusenlappar per enhet.

Enligt vissa definitioner måste varje IOT-enhet ha en egen adress på internet – andra menar att det räcker med att prylen ingår i ett större, internetanslutet system. Med den bredare definitionen kan man räkna in även sportsensorer, NFC-taggar eller till och med streckkoder. Mobilen spelar då en viktig roll eftersom den innehåller många olika typer av radioteknik och kan dela sin uppkoppling med exempelvis bluetoothenheter i närheten. Mobilen utgör också gränssnittet mot många IOT-tjänster genom appar eller webbsidor. Teknik som 3G, 4G och wifi är optimerad för höga datahastigheter snarare än låg strömförbrukning, så det finns många fördelar med att använda andra typer av nätverk för sensorer som kanske bara skickar data ibland eller som mest behöver några få kbit/s. Bluetooth 4.0 – även känt som Bluetooth Smart eller Bluetooth Low Energy – är en teknik som löser den uppgiften. I kombination med en mobil eller någon annan enhet som både har bluetoothradio och en internetuppkoppling kan prylar som klarar sig månader eller år på ett litet knappcellsbatteri bidra med sensordata eller fylla andra funktioner i ett IOT-system. Apples Ibeacons, väderstationen Stormtag och sportsensorerna från Wahoo och Polar är några exempel.

För mobiloperatörerna innebär IOT en tillströmning av användare med nya behov. Kunderna vill inte behöva hantera SIM-kort och teckna ett extra mobilabonnemang för varje pryl – det måste fungera smidigt och med så få avtalsparter som möjligt. Många ser IOT som en möjlighet att erbjuda en produkt som sticker ut bland alternativen i branschen genom att lägga till nya tjänster. Företagen bakom allt från bilar till värmepumpar, vitvaror eller sportutrustning måste snabbt växla från en ofta ganska traditionell tillverkande roll till att hålla kontakt med slutanvändaren under hela produktens livslängd.

Med värmepumpen som exempel – tidigare tog återförsäljaren över ansvaret för produkten, möjligen med undantag för garantiåtaganden, när den lämnade tillverkarens lager. Nu vill kunden inte bara ha maskinen installerad, utan också en webbtjänst – och kanske en app – för fjärrstyrning av värmen och statistik över energiförbrukningen. Flera tillverkare är redan igång med tjänster som IVT Anywhere och Nibe Uplink. Det innebär nya möjligheter att tjäna pengar, men samtidigt är hanteringen av abonnemang och support till konsumenter helt nya arbetsuppgifter för dessa företag. Produktkategorier där stora pengar står på spel och där det är viktigt att allt fungerar som det ska – som värmesystem, bilar eller larm – ligger just nu i framkant eftersom det är lätt att se nyttan och motivera en merkostnad. När det gäller enklare prylar är det en större utmaning och om allt verkligen ska bli uppkopplat behöver tillverkarna hitta nya samarbeten och skalfördelar – både för att hålla nere kostnaderna och för att vi ska slippa hantera alltför många olika tjänster.

Säkerheten innebär en extra utmaning för IOT-hårdvaran. I sina grundutföranden skickar internetprotokollen all information i klartext som är enkel att avlyssna eller förfalska. En slug angripare kan hitta användningsområden för information som vid en första anblick kan verka helt harmlös. Trådlösa sensorer i ett smart hem kan avslöja för inbrottstjuvar om någon är hemma och wearables eller RFID-nycklar kan utnyttjas av obehöriga för att kartlägga dina rörelser. Routrar och andra enheter med lite mer prestanda under skalet kan kapas och användas för överbelastningsattacker. Kryptering utgör en viktig pusselbit för säkerheten. Samma teknik som döljer dina lösenord när du loggar in på en webbsida – TLS (Transport Layer Security) – kan skydda trafiken från IOT-enheter och förhindra att någon utomstående ser innehållet i kommunikationen. De krypterade versionerna av protokollen kräver mer minne och beräkningskraft vilket påverkar valet av hårdvara och i förlängningen prislappen. Även trafikdata – till exempel tidpunkten när en viss enhet börjar generera trafik – kan användas illvilligt, så säkerheten är en komplex fråga.

Framtiden

En viktig knut som återstår att lösa för IOT-branschen är kompatibilitet och samarbete mellan olika prylar. Många av de produkter som finns på marknaden idag fungerar bra – men bara på en bestämd plats, mot en specifik tjänst och bara tillsammans med tillbehör från samma märke. Samsungs smarta klockor fungerar bara med Samsungmobiler, trådlösa strömbrytare från olika märken går inte att styra från samma webbtjänst och många inställningar kanske måste göras om på nytt när du byter router eller bredbandsleverantör. Rob Chandhok, tidigare IOT-chef på Qualcomm, jämförde utvecklingen med berättelsen om Babels torn – alla bygger på höjden, men talar olika språk och missar de horisontella länkarna som ger stabilitet och möjliggör de riktigt innovativa funktionerna.

Flera olika projekt gör anspråk på att sitta inne med lösningen – Qualcomms Alljoyn, Intels Iotivity eller IOT-ekosystemen från Apple och Samsung. För att de stora visionerna inom IOT ska bli verklighet krävs att tillverkarna satsar på öppna system och samverkan framför traditionella affärsmodeller med hemlig, tillverkarspecifik teknik och inlåsningseffekter.

Komponenterna i IOT

IOT-enheter är uppbyggda av fyra olika grundläggande funktioner. Kommunikationen är ett måste för att nå internet, och varje pryl kan sedan innehålla en eller flera av de tre övriga delarna.

Sensorer

Alla typer av sensorer som finns i mobiler används även i mer specialiserade IOT-prylar – rörelse, ljud, ljus, lufttryck och position i olika kombinationer. Till det kommer många exempel där sensorn utgör nästan hela enheten – till exempel uppkopplade väderinstrument eller larmgivare. Eller varför inte bara en knapp som låter användaren meddela sin närvaro eller beställa något på enklast möjliga sätt.

Ställdon

För att påverka omgivningen krävs en komponent som kallas ställdon eller aktuator. Vanliga exempel är reläer, servon och elektromagneter. Med rätt ställdon kan man styra små eller stora förlopp via internet – från en liten elektrisk ström som tänder en indikatorlampa till uppkopplade termostater eller ställdon som öppnar flera ton tunga dammluckor i kraftverk.

Kommunikation

Kopplingen till internet är naturligtvis central när det gäller IOT. Mobilnäten, wifi och vanlig nätverkskabel – ethernet – är några av de vanligaste vägarna. Ett alternativ till den vanliga internettekniken är mer strömsnåla kommunikationssätt som Bluetooth Low Energy, Z-Wave eller Zigbee.

Analys

Många IOT-lösningar bygger på väldigt enkla system runt sensorerna och ställdonen. Mätvärden samlas in och skickas till en central server. Samma server skickar sedan ut kommandon till ställdonen. Men det är också möjligt att låta prylarna agera på egen hand – till exempel en termostat som justerar en värmefläkt beroende på hur kallt det är i rummet. Då behöver servern bara ta kontakt för att ändra den önskade temperaturen – resten sköts offline.